Ja i Fredags var vi på begravning då min älskade mormor 98 år begravdes. Jag var lite nervös för barnens skull men det gick jättebra. Min son har ju gråtit lite hemma då han saknade sin gammelmormor men min dotter har varit is kall och inte sagt så mycket. Försökte ju hitta lite böcker att läsa för barnen, men det finns ju ingen bok som berättar det de vill veta så jag fick berätta så gott jag kunde.

Barnen var jätteduktiga i kapellet som vi var i och så fina blommor !! Min son frågade mig varför prästen hela tiden sa "C" (Hennes namn) för hon heter ju ändå "gammelmormor" då fick jag förklara att precis som han heter "J" så har hon också ett namn.... då hör man han säga "aha..." då började jag skratta lite mitt i mitt gråtande. Men vad gör man barn är barn.

Och dotter fällde äntligen en tår också .... men har inte sagt så mycket mer. Men det kommer väl då man själv inte fattar att hon är borta. Ibland är man på väg att ta bilen och köra hem och hälsa på henne. Men då börjar man ju tänka hon är ju inte där ...... Sov gott mormor.